jaha, så var de dags för sitt erkännande av detta problem. Jag vill ju även dela med mig av erfarenheterna kring kränkande beteende.

Den senaste i raden var ju detta med morsans leg som ni kunde läsa i restaurang besöket. Innan dess har de haglat mer eller mindre under årens lopp. Jag kommer inte ta dem i år följdsvis. Det blir som andan faller på.

För flera år sen när jag hade ett sår på foten som inte läkte. I detta fanns även stafylokocker. Jag hade då berättat för morsan om såret och hur lång tid läkningen kan ta. Minns inte nu hur hon kom in på "amputation av foten" men av min syrra fick jag efter någon månad senare höra att hon skulle flytta hit till Norrtälje, De sa hon nog till mig oxå, men inte orsaken? Till syrran sa hon : Eftersom jag skulle amputera foten, då måste hon ju flytta hit för att hjälpa mig. Efter ytterligare några veckor så ringer morsan till mig o frågar på sitt fina sätt hur de är med mig. Om jag kan gå??? Jo sa jag jag kan gå o har foten kvar svara jag. Såret är läkt.

Vem skulle vilja ha den kärringen här? Och vem skulle ta hand om vem?? Skulle ALDRIG FALLA MIG IN  att ta hand om henne. 83 år är hon.

Ett annat tillfälle var en julafton. Trodde hon skulle ringa o önska God Jul! Men icke då, hon ringde o sa att ?? nånting var de i alla fall som gjorde mig så jävla förbannad. Skällde ut henne rakt upp o ner i telefonen. Trevlig julafton vi fick den kvällen.

Hon har även sagt att jag är för tjock flera gånger, Håkan är "genomskinnlig" då han var liten, Då när jag väntade Håkan, ville hon att jag skulle ta abort när jag var i 6:e månaden!!! Då trodde hon att jag åt starka mediciner för ep som jag hade haft som liten? Vi har ju inget fint hem, det är ju inget trevlig på landet. Stadsmänniska som hon är. Till mina födelsedagar har hon i flera år skickat kort som är ägnat till BARN! Och de nu ivuxen ålder. Visst blir man glad? nu de senaste 3 åren har jag fått trevliga blomm motiv på korten i alla fall. Och varje år i feb då hon har namnsdag vill hon höra ett grattis från mig, men aldrig fått det. Sedan FLERA ÅR finns mitt namn i almenackan och från henne ALDRIG höra något sådant.

Förstår ni nu varför jag vill ha så lite med henne att göra?

När jag var i tonåren o bodde hemma så skulle jag komma hem DIREKT efter skolan och kom jag inte hem utan var försenad av disskutioner på skolgården. Då bodde vi i Sollentuna och skolan låg i Häggvik. Hon var nära att ringa polisen flera gånger bara man var försenad kanske en halvtimme eller nåt.

Hon är väldigt misstänksam mot allt och alla, Vi är vana här hemma med olåst dörr på dagen. Men kommer hon ska hon alltid LÅSA våran dörr annars kan någon komma in o stjäla. Syrrans grabbar har oxå fått höra hennes glåpord, att de är för tjocka!

Inte undra på att hon inte får besök av sina barnbarn? Eller hur?

Varje gång hon ringer hit så vet jag i förtid att 1 timmme går åt till ingen nytta med hennes samtal. hon pratar den mesta tiden om sina sjukdomar, skolios, ögonen, protes i knäna och höft, neuropolymyl.. eller vad fasen de heter, tinnitus i öronen. Har jag glömt nåt? Skit var med det. Kanske 5 minuter ägnar hon frågan om hur vi mår. Här får man bara säga att man mår bra fast man kanske har ont eller annat problem.  Hon frågar sällan hur de är på landet.

Jag blir så jävla trött på denna malande kärring så ni anar inte. Fattar inte själv hur jag orkar stå ut med hennes babbel. Därför låter jag telefon samtalen gå flera veckor emmellan.  Och då kan hon undra varför jag aldrig hör av mig. Nu ska jag vara riktigt elak i käften. Jag sitter bara här o väntar på arvet. Skulle man nämna något har gjort de ett anatal gånger sagt ifrån. Så kanske hon ändrar i sitt testamente.

Så ser våran relation ut. När jag läser om era mammor, så blir jag glad för eran skull som har de riktigt mysigt. jag själv har ju aldrig fått den kärlen som barn ska ha, inga kramar. eller snälla ord. När jag var i tonåren så hade jag hoppats på att jag var adopterad så jag kunde forska efter en ny mamma som jag längtade efter. Tänk att få sitta i ett knä o höra sagor. Den lyckan fanns inte. Var tyst o stilla, nu är jag helt tvärtom. Jag fick aldrig ha kompisar hemma, morsan hade aldrig någon vänninan hemma. Jag fick aldrig vara på gården o leka. Jo, bara när jag hade mina barnflickor som passade mig när jag var sjuk. Då fick jag vara ute o leka.

Ha de gott allesammans. OCH TACK FÖR ATT FÅ VARA ERA VÄNNER.

Jag satte fart med att interjuva en del elever, personal och lärare, 23 personer. Jag väljer ut några som är bra  Tar inte med hela texterna. En del är väldigt långa.

Ann-Britt. Började på skolan 1961-1976. Hon hade en bra skolgång och med bra lärare. Liten mobbing förkom i liten skala.Hon bodde på de flesta elevhemmen. Ju äldre man blev desto högre upp på elevhemmen hamnade man. De externa eleverna fick äta mat hos "Gubben Larsson" Han hade sitt hus i närheten av Hus F. Även A-B kunde busa. En gång var de disko i aulan. Hon hade feber så hon fick inte gå ut för personalen sa ifrån. A-B blev förbannad (minns att hon hade ett sjuhelsikes humör) och drämde till dörren med en smäll så fönster rutorna skallrade. Personalen gav med sig och A-B fick gå på sitt efterlängtade disko.

Sten började på skolan 1947-55. Efter skolan gick han över till Vita Holmen arbetshemmet. Där hjälpte han bonden med jordbruket, mjölkade korna, och en del andra sysslor. På den tiden fanns inga elevhem utan han bodde i själva skolhuset. (Elevhemmmen kom till slutet av 50-talet)  Då fanns de 2 stycken trädgårdsmästare, en som var elak och en som var snäll. Ofta fick Sten med sig hem lite frukter för att han var duktig i sitt arbete. Den elaka trädgårdsmästaren fick syn på Stens skörd, han trodde ju att Sten hade stulit, skällde ut honom efter noter. Men de skulle den gubben få ångra hade Sten bestämt. Sten fick smörj över ryggen med en pinne. Nästa dag var en söndag och de var kyrkodags för de flesta. Sten kastade ett äppelskrutt i nacken på den elake trädgårds mästaren som tack för i går. Men Sten mindes inte hur de slutade. Sten hade svårt med att läsa och skriva, och därför satt på särskolan.

En personal. Inga Lisa. Hon arbetade som vårdbiträde på K-huset som var bara för killarna. En del killar var i hennes egen ålder, men de spelade ingen roll hur gammal man var.  För den som arbetade på husen skulle man kalla för "tant". Kamratandan var bra och personal fick bo i personalbostäderna som fanns i närheten.

En lärare Lotta. Hennes interjuv är lång, så den har kortats ner lite grann.

När hon kom till skolan 1952, tyckte hon att eleverna var läskiga, betedde sig underligt och hade konstiga ljud för sig. Hon liksom flera andra personal bodde på skolan. Vid den här tiden så var de få elever som hade egna kläder. De införskaffades från en grossist så alla elever skulla ha likadana kläder. (de fanns även på min tid 1968) På våning 2 i skolhuset så fanns de sovsalar för eleverna. Med plats för 6-14 sängar. Och vid varje säng stod en stol som de kunde fälla upp sitsen på och där i ha sina egna prylar.  De som var mest företagsamma satte hänglås på sina stolar. De elever som fanns var ju duktiga o skulle ha tillhört grund särskolan. Men på den tiden fanns bara en skolform. De som inte kunde tillgodogöra sig den hamnade på asylen. På första våningen var klassrummen belägna. Där fanns ett stort samlingsrum kombinerat uppehållsrum och gymnastiksal. Lotta besökte de barn som fanns på asylen. Gravt utvecklingsstörda. Många av dem satt helt sysslolösa och vaggade av o an. En del förde olika ljud,

Arbetstiden var från 07.00 då barnen skulle göras klara inför skoldagen- fram till klockan 21 då skulle de vara tyst i sovsalarna. Personalen som arbetade hade några timmars rast mitt på dagen. Vissa nätter hade de jour.

En lärare Eva. Henne hade jag i engelska. Hon berättade för mig en rolig episod som hände i våran klass, och som jag själv alldeles glömt av. I min klass hade vi en ful ovan att säga fula fräcka ord. Och detta tyckte inte vår fröken Märit om. Hon skrev upp alla ord på svarta tavlan. Och alla våra namn. Där fanns de svart på vitt, vad vi höll på med under lektionerna. Där fick de sitta uppe några dagra. En dag kom en kille för att kolla elektroniken och skulle laga någonting i klassrummet. Man kan väl tänka sig vad som for i hans huvud när han såg vad som stod på tavlan. Och Märit kände väl sig som att sjunka genom golvet. I alla klasserna fanns de problem med dessa svoprdomar. Så rektorn sa till slut med ett stor möte i aulan. Där både elever och lärare samlats. han undrade hur vi skulle få bort dessa svordomar. Då sa en tjej (elev) att om vi lägger en krona i en burk för varje svordom. Och de lyckades. Vad pengarna gick till minns jag inte.

Robert kom till skolan 1949-1967. Han minns en fröken på småbarnshemmet dit han kom först. Asta tog hand om Robert tills han skulle börja skolan. Han kom till skolan för att han var för tidigt född. Han hade en lindriga handikapp än de andra på skolan. Fortfarande en känslig sak som jag inte ville gå djupare in på vid interjuven.

Om sommaren stängde de flesta elevhemmen eller slogs ihop med ett för de ungar som blev kvar. Flera av dem fick aldrig åka hem till sina föräldrar. Robert minns en del artister som kom på besök ospelade. Bland annat Sigge Furst

2005 var jag på landstingsarkivet för att hitta lite material om skolan. På gamla elever från 20-30 talet. I dessa matriklar (de heter så i ett arkiv) stod att läsa om deras uppföranden, badning, avföring mm. En del av dessa elever återkom väldigt ofta i liggaren som personal hade antecknat. Eleverna som uppfört sig illa har därmed slagit och bitit både sig själva och omgivningen.När de blev för mycket av detta så spändes de fast i sina sängar en sk bindetröja som de sa på den tiden.De som kladdade med sin avföring även åt av den, kallades man för att man var osnygg. En siffra med nummret 32 i liggaren talade om för den övriga personalen om dessa händelser. Annars så användes lill a eller stora A vid avförings dags. Precis som vi gör i dag inom vården.

Rymmningsförsök förekom en hel del och även utbrott av eleverna.

Om inte arkivet låg så himla långt bort, och med öppetid från 10.00 sitta där 2 timmar. Då fick man inte mycke gjort. Sen tar de 2,5 timmar hem oxå.

En flicka som står i Landstingsarkivet och ute på nätet. Jag ska försöka få in den här o nu.

Tyra Ingegärd Larsson: Sångfågeln på Idiotanstalten

Bakgrund

"Landstinget beslöt 1882 ... att en idiotanstalt med huvudbyggnad av sten skulle uppföras på ‘den landstingets egendom, varå Löwenströmska lasarettet är beläget' (1) . Av beslutet framgår att ekonomi och administration till stor del skulle vara gemensam med Löwenströmska sjukhuset. Anstalten togs i bruk 1884. I ett reglemente för anstalten står att man skall ta emot "sådana idiotiska eller sinnesslöa barn, som ehuru de ej kunna draga något egentligt gagn av de allmänna skolorna, dok äro i någon mån mottagliga för bildning och undervisning".

År 1907 tillsattes en kommitté för utredandet av en utbyggnad av anstalten. De sinnesslöa skulle nu delas upp i två grupper, bildbara och icke bildbara. De bildbara skulle få undervisning och de icke bildbara skulle enbart få vård. Landstinget lät under åren 1910-1914 uppföra ett kvinnligt arbetshem med centralkök och ett manligt arbetshem där eleverna skulle sysselsättas i jordbruket. Vidare byggdes en skolbyggnad i fyra våningar och en asylbyggnad för de icke bildningsbara.

Under årens lopp skulle anläggningen komma att byta namn ett flertal gånger allt eftersom synen på eleverna ändrades. Namnet Idiotanstalten användes t.o.m. år 1910 då man bytte till Stockholms sinnesslöanstalt, därefter blev det enbart Sinnesslöanstalten och fr.o.m. 1942 - 1955 Skol- och arbetshemmet.

Tyra

När Tyra Ingegärd Larsson intogs på Idiotanstalten i Upplands Väsby i januari 1904 så var hon 10 år. Antalet elever var då c:a 30 stycken. Hennes far var arbetaren Karl Fredrik Larsson och modern, som enligt uppgift varit "något sinnesslö" var död. Ansvarig målsman för Tyra var Södertälje fattigvårdsstyrelse.

När Tyra flyttade till Upplands Väsby så fanns där enbart bildbara sinnesslöa på anstalten och hon skrevs direkt in i klass 2 av 5. Hon saknade enligt uppgift färgsinne och var närsynt. Hon hade tidigare inte fått någon undervisning alls och hade inga glasögon. Enligt lärarna på skolan så var Tyra vad gällde moralisk utveckling: "I allmänhet sann, ärlig, lydig samt sedlig"

I Liggare över elevernas skolgång 1905-1922 kan man läsa följande om Tyra: "Har god fattningsförmåga". Minnet godt, omdömet likaså. Är vaken och intresserad för allt, har gått mycket framåt, troligen beroende på, att hon fått glasögon, och därför ser bättre. Lynnet är livligt och vänligt, men blir någon gång retlig och häftig, men har varit mycket stygg och grinig. Ser klen ut men är betydligt friskare. Är mycket tillgiven mot sin omgivning. Hon kan aldrig vara utan sysselsättning. Leker gärna med sina dockor och har stor fantasi och uppfinningsförmåga."

Tyra fick alltså glasögon den 22 september 1905. Detta bör ha inneburit en stor förändring i hennes liv. I en annan liggare kan man i en anteckning från den 15 oktober samma år se vad glasögonen betytt: "Mycket snällare, mindre grinig". Villigare och flitigare. Betydligt starkare."

Tyra deltar i undervisningen i "Teoretiska ämnen: Kristendom, ljudning, räkning, skrivning, åskådning och verksamhetsöfningar". Historia och geografi och i Praktiska öfningar: Stickar och väfver band. Deltager uti gymnastik." Det går bra för henne i samtliga ämnen t.ex.:

• "Kristendom: Är intresserad och förstår mycket bra. Berättar bra med egna ord. Lär sig rätt fort en psalmvers. Goda framsteg". I Kristendomsundervisningen läsåret 1906-1907 ingick bl.a.: Bibliska berättelser ur nya testamentet intill Jesu död, psalm 3:1 och 7, vidare 33, 35, 113, 128 och bibelläsning ur Johannes evangelium.
• "Läsning: Är mycket intresserad och läser i det närmaste rent. Förstår och kan redogöra för det lästa. Goda framsteg".
• "Hist. och Geografi: Är road i synnerhet av historia och kommer bra ihåg. Berättar också bra och gärna. Goda framsteg." I historia läste man år 1906 - 1907 om Gustav Vasa, Erik XIV, Johan III och Sigismund.

Tyra gillar också praktiskt arbete. Hon " Väver tvåskaft. Är både road och ihärdig. Stickar, virkar och krokar och är mycket händig. Får ibland hjälpa till med husliga sysslor och gör det ordentligt. Goda framsteg".

1909 ges omdömet: "Är stadd i rask utveckling, förefaller mycket normal" och 1910: "Utvecklas fortfarande" (angående åskådning: Mycket förståndig)

Tyra konfirmerades det året hon fyllde 16 år och detta var även det år då benämningen idiotanstalt försvann till förmån för sinneslöanstalt. Tyra ansågs efter konfirmationen vara för stor för att gå i skolan längre och tillhörde från hösten 1910 arbetshemmet. På arbetshemmet fortsatte hon att göra bra ifrån sig och hade högsta betyg i flit, vävnad och övrig kvinnlig slöjd. Hon fortsätter även att delta i skolans sång efter det att hon flyttat och får även där högsta betyg. Om hennes sång sade man redan 1906 att hon hade: "en för sin ålder och storlek ovanlig röst". Är mycket musikalisk och synnerligen road av musik". Hennes uppförande på arbetshemmet lämnar dock en del i övrigt att önska. Hennes betyg i uppförande är ½ vilket innebär oberäknelig .

Ett år efter det att Tyra har slutat skolan så invigs de nya lokalerna för arbetshemmet där hon skall bo och arbeta under resten av sitt liv: "Det kvinnliga arbetshemmet för 16 elever, som passerat det förberedande skolstadiet, var färdigt redan vid årsskiftet 1911 - 1912. Till bottenvåningen hade förlagts den för hela sinnesslöanstalten avsedda köksavdelningen. I anslutning till denna låg en stor matsal förutom två små matrum för personalen. Övre våningen innehöll två sovrum för flickorna, vidare bostads- och toalettrum, en stor vävsal samt förrådsrum. Källarvåningen inrymde bageri, matkällare, badrum, mjölkkammare, pannrum, toaletter, m.m. Bageriet avsåg att tillgodose behoven även för övriga till Hammarby förlagda sjukvårdsinrättningar" (2) .

Om Tyras fysiska utveckling så finns det en del att hämta i arkivet. Några månader efter det att hon skrivs in, då 10 år gammal, så väger hon 22,4 kilo är 122 cm lång och hälsotillståndet är "Godt, ehuru klen och blodfattig". Tre år senare den 15 oktober 1907 så väger hon 31,7 kilo och är 131 cm lång och hälsotillståndet är "Betydligt starkare". En anteckning finns som anger att hon hade halsböld i mars detta år. Den senaste uppgiften är från 1914 då hon väger 48,5 kilo och är 155 cm lång. Därefter finns ingenting antecknat förrän Tyra Ingegärd Larsson dör den 11 januari 1920 vid 26 års ålder av sockersjuka.

Vad var egentligen anledningen till att hon skrevs in på denna anstalt och varför kunde hennes far inte ta hand om henne? Hur illa såg hon utan glasögon? Kan det ha varit anledningen till att hon inte hade gått i skolan tidigare eller var det kanske hennes häftiga humör som vi ser glimtar av i anteckningarna som gjorde att hon räknades som ett annorlunda barn?

Fakta

Ekonomi

I Förteckning å elever vid Stockholms Läns Sinnesslöanstalt höstterminen 1913 kan man se att anstalten fick 50 kr i statsanslag för Tyra förutom det som Södertälje Fattigvårdsstyrelse antagligen betalade för hennes uppehälle. Det är i alla fall någon som erlägger ytterligare 100 kr per år för henne även om det inte direkt framgår vem det är. Förutom de avgifter och anslag som utgjorde stommen i anstaltens ekonomi så fanns där även en del frivilliga bidrag: "Även över de vanlottade sinnesslöa har fallit en och annan ljusglimt. Sinnesslöanstalten förfogar över två mindre fonder. Den ena, "Fonden för friplatser" utgör mellan 6.000 à 7.000 kr. och har ursprungligen tillkommit genom en insamling år 1889 inom Stockholms län. Den andra av dem å 1.000 kr. donerades 1904 av ingenjören Oscar Hirsch till minne av hans samma år avlidne gode vän, godsägaren Victor Almgren. Räntan å beloppet är avsedd att den 1 maj varje år användas "till beredande av någon glädje åt i idiotanstalten intagna barn" (3) .

Vad krävdes då för att hålla allt detta igång? Där fanns ju också skolan, ett arbetshem för pojkar samt asylenheten (för dem som inte kunde gå i skolan eller arbeta) och alla dessa enheters "elever" och personal skulle ha mat och andra förnödenheter. Här följer några exempel (ur Verifikationer, huvudserie, kvinnliga arbetshemmet 1914) på vad man hade för utgifter för detta centralkök :

• Från Aktiebolaget Julius Slöör, Järnaffären: 1 st bordsställ, 1 st ringklocka och 1 sats Sockerskål och Gräddkanna för 5 kronor och 70 öre
• Från Gumaeli annonsbyrå: 2 annonser i Stockholms tidningen respektive Smålandsposten för 3 kronor och 90 öre. Annonsen var en utlysning av en tjänst som kokerska.
• Från Aktiebolaget Grumme & Son, Såp- Tvål & Parfymfabrik: ½ fat prima Grönsåpa = 150 kg till ett pris av 45 kronor och 57 öre.
  
• Från Västgöta Ostaffär: 10 kg ost okryddad och 10 kg ost kryddad för 23 kronor och 10 öre.

Personalen skulle ju också ha sin betalning och även om detta kan vi läsa i ovan nämnda verifikationer. Här är lönerna för april månad:

• Husmoder - lön 41.66 kr
  
• Lärarinna - lön 41.66 kr
  
• Kokerska - lön 30 kr
  
• 3 köksor - lön 20 kr * 3
  
• Sköterska - lön 25 kr
  
• Sömmerska - lön 5 kr
  
• Uppsyningsman - lön 22 kr

Skolan

Skolämnen 1905-1906
Kristendom
Åskådning
Ljudning (enligt Kastmans läsetabell och läsebok)
Välskrivning (enligt E. Meyers metod för välskrivning)
Teckning (enligt Stuhlmans metod för teckning)
Räkning
Geografi
Naturkunnighet
Historia
Sång, gymnastik och lekar

Betygsskalan återfinns på försättsbladet till Matriklar över elever 1904 - 1915:

• Betyg i uppfattningsförmåga och kunskap
  0 = inga framsteg
  ½ = ringa framsteg
  1 = medelmåttiga framsteg
  2 = goda framsteg
  
• Betyg i uppförande
  0 = otillräknelig
  ½ = oberäknelig
  1 = stilla och foglig
  2 = pålitlig
  
• Betyg i flit
  0 = intresselös
  ½ = vaknande intresse
  1 = villig
  2 = mycket intresserad och uthållig

Anledningar att sluta skolan :
Konfirmeras och utskrivas till arbetslivet
Övergå till arbetsavdelningen
Övergå till asylavdelningen (icke bildbara sinnesslöa)
Avgå med döden
Utskrivas till hemmet

(1) Sid 181: W. Gordon Stiernstedt; Löwenströmska lasaretettet 1809 -1959. Utgiven 1959 i Stockholm på AB Seelig & Co.

(2) Sid 187: W. Gordon Stiernstedt; Löwenströmska lasaretettet 1809 -1959. Utgiven 1959 i Stockholm på AB Seelig & Co.

(3) Sid 188: W. Gordon Stiernstedt; Löwenströmska lasaretettet 1809 -1959. Utgiven 1959 i Stockholm på AB Seelig & Co.

Artikeln skriven av
Cecilia Söderman
Arkivarie

Här kommmer nu den 3:e delen i liten förpackning.

Jag skrev ut mig ur omsorgen 1979. För nu börjar de hända saker i mitt liv. Om man går tillbaka några år så var mina funderingar på dett.

Skulle jag någonsin bilda familj? Skaffa en NORMAL kille? Få flytta hemifrån? Eller skulle jag för alltid vara fast i denna skiten. Skaffa mig en sådan"mupp" till kille. Vid det här laget så hade jag oxå börjat "glömma" bort att ta medicinen som var på den tiden Tegretol och suxinutin mot petit mal. 3-4 ggr om dagen skulle dessa piller tas. Har jag för mig. Glömde en dag att dosen på morgonen, blev rödd. Och tog en dubbel dos mitt på dagen. För att sen övergå till att ta tabletterna ordentligt. För att veckan efter missade igen att ta en dos någon gång under dagen. Upptäckte då att: Jag mådde bra. Inget hände. Började så småningom att medvetet ta bort vissa tider för att spola ner dem i toaletten. Så på gick de ett bra tag och till slut var man uppe i en veckas dosering av tabletter som skullle spolas ner. Jag mådde ju prima så varför skulle jag ha dessa tabletter.

Det var väl bara GUD som ville att jag skulle dö. Ni ska veta att just då bad jag ofta att jag skulle klara mig. Är inte troende alls.Förutom när jag flygit eller åkt båt. Läkaren fick veta detta när jag skulle på kontroll 1 år senare. Och mamma fick reda på det 6 år senare när jag väntade Håkan. Då ville hon att jag skulle göra abort!! De var de första hon skulle kränka mig/oss med. Än idag håller jag henne KORT.

I boken finns oxå flera interjuver som jag gjorde senare med personal, elever och lärare på hur de såg på skolan i sin helhet.

1993 var jag på skolan tillsammans med en av mina gamla personal från elevhemmet. Vi åkte dit för att se hur skolan såg ut nu. Skolan var nu stängd med förspikade fönster. Som tur var fanns de ett par bygjobbare där så vi kunde gå in i själva skolhuset. Vilka minnen som bara vällde fram. Sen gick vi ner till F-huset för att se hur de såg ut där nere. Nu eller då fanns de mycke gravt utvecklingsstörda ungdomar. Alla hade de varsit rum som var låsta. Vi fick inte kika in där. Nu var de 5 styckna som bodde där gemfört med oss tjejer som var 10-12 styckna. På deras väggar i vardagsrummet fanns inget på väggarna, inga mattor ett fåtal möbler. Inte alls lika hemtrevligt som när jag bodde där.

På G-huset som är de första 2 våningshuset i alfabetsordningen. Nu fanns där ett 3 meter högt stängsel tajt om hela huset. Innaför fanns de unga killar mellan 12-20 år som hade gjort farliga brott. Ja, heeregud.

Återkommer med mer fakta strax. Ska åka snart o göra mig iordning. Än är de inte slut.